IMG_2386

The voice from within’

IMG_2386IMG_2398

Någonstans när fåglarna börjar kvittra varje morgon från min balkong, blir jag klar för kvällen med mitt måleri. I den stunden när jag släcker de tända ljusen, tvättar penslarna och bäddar ned mig under en kallt duntäcke. Då känner jag mig vikter lättare. Som om det jag burit på äntligen får lyfta och flyga fritt. Kanske har fåglarna utanför min balkong blivit en spegling av just det, att allt jag burit på lyfter och blir ett med dem och universum. – 

zwi4

When emotions turns into art

zwi4

zwi3zwi1Photo: Emil Jarengrim

Den senaste tiden har jag haft så otroligt mycket inom mig som måste ut. Jag har liksom inte riktigt kunnat slappna av eller komma till ro. Den här jackan var det första som  jag målade. Därefter har jag suttit många sömnlösa nätter, långt in på småtimmarna med tända ljus, kanske med ett glas rödpang framför mitt staffli i ett mörkt vardagsrum. Och där har jag bara målat. Det har blivit som min frizon, där jag kan släppa allt omkring mig för en stund.

Jag har målat med färger som kommit till mig och målat motiv som bara blivit. För mig är det nog inte resultatet som är det viktigaste, utan snarare processen. Vad som kommer till mig, vad som händer i mig, vilka färger blandas och vad som målas upp på duken.

Så denna målade ryggtavla då, den som har blivit uppskattad av så många. Kanske för att den har ett fint budskap, kanske för att den bara är i ögonfallande eller för att det är text som finns i en grekisk låt framförd av Demy. I dagarna delade hon den översta bilden i sina kanaler och Grekland har liksom överröst mig med kärlek sedan dess. Det gör mig bara så himla glad!! Jackan säger ”Kort är livet, men så mycket större är själen” och det är precis det, jag personligen försökt sätta fingret på länge.